Kassalikviditet visar ett företags kortsiktiga betalningsförmåga. Vanlig formel är omsättningstillgångar minus varulager, dividerat med kortfristiga skulder och multiplicerat med 100. Lager tas bort eftersom det kan ta tid att sälja.
Ett värde på 100 procent betyder att de mest likvida omsättningstillgångarna motsvarar de kortfristiga skulderna. Ett högre värde ger ofta större marginal, men en rimlig nivå varierar mellan branscher och affärsmodeller.
Måttet kan bli missvisande om kundfordringar är gamla, kassan behövs till löpande utgifter eller stora betalningar förfaller snart. Jämför utvecklingen över tid och granska kassaflödesprognos, fordringarnas kvalitet och skuldernas förfallodatum.
Följ både resultat, kassaflöde och balansräkning när du bedömer uppgiften. Jämför samma definition och period mellan företag och läs noterna, eftersom rubriker och justerade mått kan dölja viktiga skillnader.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
