Reinvesteringsrisk är risken att framtida räntor, kuponger eller återbetalningar måste placeras om till lägre avkastning än tidigare. Risken är tydlig för obligationer med kupong och för placeringar som förfaller när marknadsräntan har sjunkit.
En hög kupong eller kort löptid ger fler eller tidigare kassaflöden som behöver återinvesteras. En nollkupongobligation har ingen kupong att placera om före förfall, men slutbeloppet har fortfarande återinvesteringsrisk om spartiden fortsätter.
Den avkastning som faktiskt uppnås kan därför avvika från obligationens beräknade avkastning till förfall. Matcha löptider med framtida betalningsbehov och sprid förfallodatum. Kontrollera även kreditrisk, likviditet och om utgivaren kan lösa obligationen i förtid.
Begreppet är ett analysverktyg och ingen säker prognos. Kontrollera alltid definition, tidsperiod, avgifter och vilka antaganden som används. Sprid riskerna och bedöm måttet tillsammans med annan information innan du fattar ett investeringsbeslut.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
