Treynorkvot är ett mått på riskjusterad avkastning som jämför en portföljs avkastning utöver den riskfria räntan med portföljens marknadsrisk, mätt med beta. Måttet används främst för väl diversifierade portföljer där den företagsspecifika risken redan är liten.
En hög Treynorkvot betyder att portföljen historiskt har skapat mycket meravkastning i förhållande till den systematiska risk som tagits. Två fonder med samma avkastning kan därför få olika kvot om den ena har högre beta.
Treynorkvoten skiljer sig från Sharpekvoten, som använder total volatilitet som riskmått. För en koncentrerad portfölj kan Treynormåttet därför ge en ofullständig bild eftersom stor osystematisk risk inte syns i beta. Måttet bygger dessutom på historisk avkastning och ett uppskattat beta, vilket kan förändras över tid. Det bör därför användas tillsammans med andra riskmått.
För investerare bör Treynorkvot användas tillsammans med andra mått och inte som en ensam köp- eller säljsignal. Risk, värdering, tidshorisont och likviditet kan förändra hur samma siffra eller marknadssignal bör tolkas.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
