Avkastning på sysselsatt kapital visar hur väl ett företag skapar resultat med det långsiktiga kapital som används i verksamheten. Sysselsatt kapital definieras ofta som eget kapital plus räntebärande skulder, eller som totala tillgångar minus icke räntebärande skulder.
I täljaren används ofta rörelseresultat plus finansiella intäkter, men definitionerna varierar. Om detta resultatmått är 300 000 kronor och genomsnittligt sysselsatt kapital är två miljoner kronor blir avkastningen 15 procent.
Måttet gör det möjligt att jämföra verksamhetens förräntning med kostnaden för finansieringen. Om avkastningen över tid är högre än företagets kapitalkostnad kan verksamheten skapa värde, men en enskild period räcker inte för en säker slutsats.
Leasing, förvärv, stora investeringar och omklassificeringar kan ändra kapitalbasen. Ett företag kan också få ett tillfälligt högt tal genom att skjuta upp nödvändiga investeringar. Vid jämförelser måste därför samma formel och helst genomsnittligt kapital användas. Nyckeltalet bör läsas tillsammans med marginal, tillväxt, kassaflöde och skuldsättning. Avkastning på sysselsatt kapital ska skiljas från avkastning på eget kapital, där endast ägarnas kapital står i nämnaren.
Praktisk tillämpning
Avkastning och värdering behöver bedömas med samma period, kapitalbas och riskmått. Kontrollera om resultatet anges före eller efter skatt, avgifter och inflation samt om jämförelsen använder ett relevant index. För ett företag bör nyckeltalet stämmas av mot resultat- och balansräkning. För värdepapper påverkar villkor, rösträtt, ränta, löptid och marknadslikviditet både pris och risk. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera därför beräkningsformel, datakälla och antaganden, gör känslighetsanalys och jämför flera scenarier innan ett avkastningskrav eller investeringsbeslut fastställs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
