Genomsnittskostnad är den totala kostnaden fördelad på antalet producerade eller sålda enheter. Måttet används för att se vad en produkt eller tjänst i genomsnitt kostar företaget. Beroende på kalkylens syfte kan både fasta och rörliga kostnader ingå.
Om ett företag har totala kostnader på 500 000 kronor och producerar 10 000 enheter blir genomsnittskostnaden 50 kronor per enhet. Om produktionen ökar utan att de fasta kostnaderna stiger lika mycket kan genomsnittskostnaden sjunka eftersom de fasta kostnaderna fördelas på fler enheter.
Måttet är användbart för prissättning, lönsamhetsanalys och planering, men kan dölja att olika produkter faktiskt förbrukar resurser på olika sätt. Ett genomsnitt säger också lite om vad det kostar att producera just en extra enhet. För sådana beslut kan marginalkostnad eller rörlig kostnad vara mer relevant. Genomsnittskostnaden bör därför användas tillsammans med kunskap om kostnadsstrukturen och vilken beslutssituation företaget står inför.
För företag är Genomsnittskostnad mest användbart när det kopplas till ett konkret beslut. Ett ensamt nyckeltal eller en kalkyl säger sällan allt, så resultatet bör jämföras med tidigare perioder, budget och andra relevanta mått.
Praktisk användning
Använd begreppet med ett tydligt underlag som visar period, belopp, beräkningsmetod och ansvarig granskare. Stäm av mot avtal, fakturor, betalningar, bokföring och rapporter. Skilj tillgång från kostnad, intäkt från förskott och uppskattning från fastställt belopp. Dokumentera manuella bedömningar och använd samma princip mellan perioder. Gör rimlighetskontroll och känslighetsanalys när värdet bygger på prognoser. Följ upp öppna poster och rätta avvikelser innan bokslut eller deklaration lämnas. Underlaget ska vara begripligt för en annan granskare och sparas tillsammans med relevanta källor. Regler, villkor och marknadsdata kan ändras, så informationen behöver kontrolleras regelbundet. En enkel kontrollista minskar risken för felaktiga belopp, missade tidsfrister och beslut på inaktuella uppgifter. Ange kvarstående osäkerheter och hur de ska hanteras. Resultatet bör kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare. Kontrollera dessutom att definitioner, datum och belopp stämmer överens mellan alla dokument. Planera nästa granskning utifrån risk, ekonomiskt värde och hur snabbt förutsättningarna förändras.
