EBITDA är ett resultatmått som visar resultatet före räntor, skatt, avskrivningar och nedskrivningar. Förkortningen kommer från engelska Earnings Before Interest, Taxes, Depreciation and Amortization. Måttet används ofta för att analysera den löpande verksamhetens resultat utan att finansiering och vissa bokföringsmässiga kostnader påverkar jämförelsen.
Om ett företag har ett rörelseresultat på 10 miljoner kronor och avskrivningar på 3 miljoner kan EBITDA förenklat vara 13 miljoner, om inga andra justeringar behövs. Måttet kan göra det lättare att jämföra företag med olika stora investeringar och finansieringsstrukturer.
EBITDA är dock inte samma sak som kassaflöde. Företaget kan behöva betala för nya maskiner, lager, skatter, räntor och ökade kundfordringar även om EBITDA ser starkt ut. Måttet kan också beräknas och justeras på olika sätt, särskilt när företag presenterar justerad EBITDA. Därför bör man alltid se hur företaget definierar måttet och läsa det tillsammans med kassaflöde, skuldsättning och andra resultatnivåer.
En bra analys av EBITDA kombinerar siffror med förståelse för verksamheten. Förändringar kan bero på både interna beslut och yttre faktorer som efterfrågan, priser, kapacitet eller konkurrens, och orsaken bör därför alltid undersökas.
Praktisk användning
Nyckeltalet ska beräknas på samma sätt i varje jämförelseperiod. Dokumentera vilka resultatposter som ingår, vilka justeringar som gjorts och om beloppen är rapporterade eller normaliserade. Engångsposter, förvärv, ändrade redovisningsprinciper och valutaeffekter kan annars göra utvecklingen missvisande. Jämför nivå, marginal och kassaflöde. Ett bättre resultatmått betyder inte alltid mer pengar om kundfordringar eller lager binder kapital. Vid värdering ska jämförelsebolagen ha liknande affärsmodell, tillväxt, skuldsättning och redovisning. Spara formel och källdata så att beräkningen kan granskas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
