Enhetskostnad är den genomsnittliga kostnaden per producerad eller såld enhet. Den beräknas genom att relevanta kostnader fördelas på antalet enheter och används bland annat i prissättning och lönsamhetsanalys.
Kostnadsbegrepp används för att göra företagets resursförbrukning begriplig. Genom att dela upp och analysera kostnader kan företaget se vad som driver lönsamheten och vilka delar av verksamheten som behöver förändras. Det kan handla om allt från material och arbetstid till lokaler, administration och kapital.
Ett praktiskt exempel är en verksamhet med flera produkter. Om gemensamma kostnader fördelas slentrianmässigt kan en produkt framstå som olönsam trots att den i själva verket använder få gemensamma resurser. En mer genomtänkt kalkyl kan därför förändra både prissättning och produktmix.
Ingen kalkylmodell är perfekt för alla situationer. För långsiktiga beslut behöver företaget normalt fånga hela kostnadsbilden, medan kortsiktiga beslut ofta fokuserar på de kostnader och intäkter som faktiskt påverkas av valet.
Beräkningen bör uppdateras när priser, arbetssätt eller volymer förändras. Gamla schabloner kan annars leva kvar länge och ge en felaktig bild av vilka produkter eller kunder som faktiskt använder företagets resurser.
Praktisk användning
För att använda metoden behöver företaget skilja mellan fasta och rörliga kostnader och ange vilken volym kalkylen gäller. Underlaget bör omfatta inköp, lagerhållning, administration, distribution, returer och kapacitetsbegränsningar. En låg kostnad per enhet är inte tillräcklig om kvalitet, leveranstid eller kundvärde försämras. Pröva flera volym- och prisscenarier och följ upp modellen mot verkligt utfall. Vid dynamisk prissättning ska även transparens, kundvillkor och använda data kontrolleras. Dokumentera beslut, ansvarig person och datum för omprövning. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
