ARPU är en förkortning av average revenue per user, alltså genomsnittlig intäkt per användare eller kund under en bestämd period. Måttet används ofta i abonnemangsverksamheter, exempelvis telekom, programvara och strömningstjänster.
En enkel beräkning är periodens relevanta intäkter delat med genomsnittligt antal användare. Om ett företag har 500 000 kronor i abonnemangsintäkter under en månad och i genomsnitt 1 000 betalande kunder blir ARPU 500 kronor per kund och månad.
Företaget måste definiera både intäkten och användaren. Ska engångsavgifter ingå? Räknas gratisanvändare, vilande konton eller varje person i ett familjeabonnemang? Olika svar kan ge mycket olika resultat. Därför bör samma definition användas över tid och förklaras vid jämförelser mellan företag.
En högre ARPU kan bero på prishöjningar, att kunder köper större paket eller att kundmixen har förändrats. Den visar inte ensam att verksamheten är mer lönsam, eftersom kostnader och kundbortfall inte ingår. Om ARPU stiger samtidigt som många kunder lämnar kan utvecklingen ändå vara problematisk. Måttet bör därför läsas tillsammans med exempelvis antal kunder, återkommande intäkter, bruttomarginal och churn, det vill säga andelen kunder som lämnar.
Praktisk tillämpning
Nyckeltalet behöver definieras på samma sätt varje period för att bli användbart. Företaget bör ange vilka kunder, intäkter och rabatter som ingår, vilken valuta som används och hur uppgraderingar, uppsägningar och engångsbelopp hanteras. Jämför utfallet med föregående period, budget och andra relevanta mått som kundbortfall, bruttomarginal och förvärvskostnad. Ett högt värde kan annars dölja att lönsamheten eller kundkvaliteten försämras. Underlaget bör kunna stämmas av mot avtal, fakturering och redovisning. Dokumentera beräkningsregeln och behåll en historik när definitionen ändras. Då kan ledning och investerare skilja verklig tillväxt från effekter av prisändringar, valuta eller omklassificering. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
