Avkastning på totalt kapital visar hur effektivt företaget använder alla sina tillgångar för att skapa resultat, oavsett om de finansieras med eget kapital eller skulder. Måttet kallas ibland räntabilitet på totalt kapital.
En vanlig svensk formel är rörelseresultat plus finansiella intäkter dividerat med genomsnittligt totalt kapital. Om resultatmåttet är 250 000 kronor och genomsnittliga tillgångar är fem miljoner kronor blir avkastningen fem procent. Formeln kan variera, så beräkningssättet bör alltid anges.
Eftersom räntekostnader normalt inte dras av i täljaren enligt denna formel blir jämförelsen mindre beroende av hur företaget har valt att finansiera tillgångarna. Det gör måttet användbart när företag med olika skuldsättning jämförs.
Ett högt värde kan bero på stark lönsamhet, effektiv användning av tillgångar eller en liten kapitalbas. Branscher med fabriker och fastigheter har ofta större kapitalbehov än tjänsteföretag, vilket begränsar jämförelser mellan helt olika verksamheter. Engångsposter, nedskrivningar och stora investeringar kan påverka ett enskilt år. Använd därför samma definition över tid och läs måttet tillsammans med vinstmarginal, kapitalomsättningshastighet, kassaflöde och finansiell risk.
Praktisk tillämpning
Avkastning och värdering behöver bedömas med samma period, kapitalbas och riskmått. Kontrollera om resultatet anges före eller efter skatt, avgifter och inflation samt om jämförelsen använder ett relevant index. För ett företag bör nyckeltalet stämmas av mot resultat- och balansräkning. För värdepapper påverkar villkor, rösträtt, ränta, löptid och marknadslikviditet både pris och risk. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera därför beräkningsformel, datakälla och antaganden, gör känslighetsanalys och jämför flera scenarier innan ett avkastningskrav eller investeringsbeslut fastställs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
