Lånefinansiering innebär att ett företag eller en privatperson finansierar ett köp eller en investering med lånade pengar. Kapitalet kan komma från banklån, obligationer, krediter eller andra skuldfinansierade lösningar och ska normalt återbetalas med ränta.
Ett företag som vill köpa en maskin för 5 miljoner kronor kan exempelvis finansiera 4 miljoner med banklån och resten med egna pengar. Fördelen är att ägarna inte behöver skjuta till hela kapitalet direkt och inte heller späda ut sitt ägande genom en nyemission.
Nackdelen är att ränta och amortering måste betalas även om verksamheten utvecklas sämre än väntat. Hög lånefinansiering ökar därför den finansiella risken. Långivaren kan också kräva säkerhet och särskilda finansiella villkor. Valet mellan lån och eget kapital beror på bland annat kassaflöde, räntenivå, risk och företagets framtida planer. En sund finansiering innebär ofta att skuldsättningen är anpassad till verksamhetens förmåga att generera pengar.
När Lånefinansiering används i en kalkyl är definitionen viktig. Två företag kan använda samma ord men räkna på något olika sätt, vilket gör att jämförelser blir missvisande om man inte först kontrollerar vilka poster som faktiskt ingår.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
