Återbetalningstid, eller paybacktid, visar hur lång tid det tar för en investerings inbetalningsöverskott att täcka den ursprungliga utbetalningen. Metoden används som en enkel investeringskalkyl och fokuserar på kassaflöden, inte redovisat resultat.
Om en maskin kostar 500 000 kronor och väntas ge ett jämnt årligt inbetalningsöverskott på 100 000 kronor blir återbetalningstiden fem år. Om överskotten varierar summeras de år för år tills 500 000 kronor har återvunnits.
En kort paybacktid kan vara attraktiv när företaget vill begränsa hur länge kapital binds och hur länge prognosen måste hålla. Metoden är lätt att förstå, men den bortser i sin enklaste form från betalningar efter återbetalningstidens slut. En investering med fem års payback kan därför vara bättre eller sämre än en annan som fortsätter ge stora betalningar därefter.
Den enkla metoden tar inte heller hänsyn till pengars tidsvärde. Diskonterad payback räknar om framtida kassaflöden med en kalkylränta och ger normalt en längre återbetalningstid. Återbetalningstid säger inte ensam om investeringen skapar värde. Vid större beslut kombineras den därför ofta med exempelvis nuvärdesmetoden och en bedömning av risk, kapacitet och betalningar efter brytpunkten.
Praktisk tillämpning
För att förstå kreditens verkliga kostnad behöver ränta, avgifter, amortering och återstående skuld ses tillsammans. Begär en betalningsplan och kontrollera hur lång återbetalningstiden är samt om räntan kan ändras. En låg månadsbetalning kan bero på lång löptid och ge högre total kostnad. Aviavgifter och uppläggningsavgifter ska ingå när erbjudanden jämförs. Låntagaren bör räkna på ett scenario med högre ränta och tillfälligt lägre inkomst. Extra amortering eller förtidsbetalning kan påverka kostnaden och behöver kontrolleras mot avtalet. Jämför effektiv ränta och total återbetalning, och spara kreditgivarens underlag så att nya villkor kan jämföras med det ursprungliga erbjudandet. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
