Avkastningskrav är den lägsta förväntade avkastning som en investerare eller ett företag kräver för att acceptera en investering. Kravet speglar pengars tidsvärde, alternativkostnaden och den risk som investeringen innebär.
I en nuvärdeskalkyl används avkastningskravet som diskonteringsränta. Om framtida betalningar diskonteras med tio procent får de ett lägre värde i dag än om kravet är fem procent. Ett högre krav gör därför att färre investeringar visar ett positivt nuvärde.
Anta att en riskfri placering väntas ge tre procent och investeraren kräver ytterligare fem procentenheter för en viss aktierisk. Det förenklade avkastningskravet blir åtta procent. Den faktiska uppdelningen kan även påverkas av marknadsrisk, bransch, skuldsättning, likviditet och investeringens löptid.
Kravet är ett beslutsantagande, inte en garanterad avkastning. Om en aktie senare ger minus tio procent var det verkliga utfallet lägre än kravet. För ett företag kan kapitalkostnaden ge utgångspunkt, men projekt med olika risk kan behöva olika räntor. Små ändringar i avkastningskravet får stor effekt på värdet av betalningar långt fram i tiden, så antagandet bör dokumenteras och känslighetsanalyseras.
Praktisk tillämpning
Avkastning och värdering behöver bedömas med samma period, kapitalbas och riskmått. Kontrollera om resultatet anges före eller efter skatt, avgifter och inflation samt om jämförelsen använder ett relevant index. För ett företag bör nyckeltalet stämmas av mot resultat- och balansräkning. För värdepapper påverkar villkor, rösträtt, ränta, löptid och marknadslikviditet både pris och risk. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera därför beräkningsformel, datakälla och antaganden, gör känslighetsanalys och jämför flera scenarier innan ett avkastningskrav eller investeringsbeslut fastställs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
