Kapitalkostnad är den avkastning som företagets finansiärer kräver för att tillhandahålla kapital. Företag finansieras normalt med både eget kapital och skulder, och båda har en kostnad. Långivare kräver ränta, medan ägare förväntar sig avkastning för den risk de tar.
Om ett företag kan låna till 5 procent men ägarna kräver betydligt högre avkastning kan den totala kapitalkostnaden beräknas som en vägd kombination av de olika finansieringskällorna. Ett vanligt mått är WACC, vägd genomsnittlig kapitalkostnad.
Kapitalkostnaden används ofta som kalkylränta när investeringar och företag värderas. Ett projekt som väntas ge lägre avkastning än kapitalkostnaden kan minska företagets värde, medan ett projekt som tydligt överstiger den kan skapa värde. Beräkningen är dock en uppskattning, särskilt för kostnaden för eget kapital. Risk, ränteläge, skuldsättning och marknadsförväntningar påverkar nivån. Kapitalkostnad ska därför inte blandas ihop med bokförda räntekostnader, som bara visar en del av finansieringen.
En bra analys av Kapitalkostnad kombinerar siffror med förståelse för verksamheten. Förändringar kan bero på både interna beslut och yttre faktorer som efterfrågan, priser, kapacitet eller konkurrens, och orsaken bör därför alltid undersökas.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
