En diskonteringsfaktor används för att räkna om ett framtida belopp till ett värde i dag med hänsyn till tid och avkastningskrav.
När ett företag binder kapital under flera år behöver investeringen bedömas över hela den period där den väntas ge effekt. Det räcker alltså inte att bara jämföra inköpspriset med första årets besparing eller intäkt.
En investering på 1 miljon kronor kan exempelvis vara bättre än en investering på 700 000 kronor om den dyrare lösningen ger större och säkrare framtida kassaflöden. Kalkylen gör det möjligt att jämföra dessa betalningar på en gemensam grund.
Avkastningskravet spelar en central roll eftersom det speglar tid och risk. Ju högre krav företaget ställer, desto mindre väger betalningar långt fram i tiden. Kalkylen bör därför kompletteras med en bedömning av sådant som är svårt att uttrycka i kronor, exempelvis flexibilitet och strategisk betydelse.
Kalkylen bör dokumentera de viktigaste antagandena så att det går att förstå varför investeringen bedömdes som rimlig och senare jämföra kalkylen med det faktiska utfallet.
Praktisk tillämpning
Beräkningen ska kunna följas från verifikation, kalkyl och kassaflöde till bokföring och rapport. Differenskonton måste stämmas av och rensas, medan dimensionsredovisning ska använda konsekventa kostnadsställen, projekt eller andra dimensioner. Direkt kostnad och divisionskalkyl kräver tydlig avgränsning av volym och kostnadsbas. Direkt metod i kassaflödesanalysen bygger på faktiska in- och utbetalningar. Direktavdrag och dubbel bokföring ska hanteras enligt gällande skatte- och bokföringsregler. DCF, diskonteringsfaktor och diskonteringsränta kräver dokumenterade kassaflöden och riskantaganden. Spara underlag, gör känslighetsanalys och utred avvikelser innan rapporteringen låses. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
