Ekonomisk orderkvantitet är den beställningsmängd som förenklat balanserar kostnaden för att beställa mot kostnaden för att hålla lager.
Den klassiska EOQ-modellen balanserar beställningskostnad mot lagerhållningskostnad. Modellen bygger på förenklade antaganden och behöver därför ofta anpassas till verklig efterfrågan och leveranstid.
Lagerstyrning handlar om att balansera två kostnader: att ha för mycket varor och att ha för lite. Ett stort lager binder kapital och kan ge svinn eller inkurans, medan ett för litet lager kan leda till missade försäljningar och sena leveranser.
Ett företag kan exempelvis använda historisk efterfrågan, leveranstid och önskad servicenivå för att bestämma när och hur mycket som ska beställas. Varor med högt värde eller osäker tillgång kan behöva följas mer noggrant än billiga standardartiklar.
Måttet bör ses tillsammans med hela flödet. En förändring som minskar lagret kan vara bra för likviditeten men dålig om den samtidigt ökar bristsituationer, expressfrakter eller störningar i produktionen.
Utvecklingen bör följas över flera perioder med samma definition. Då blir det lättare att skilja en verklig förändring i verksamheten från tillfälliga variationer eller ändrade beräkningssätt.
Praktisk användning
För att använda metoden behöver företaget skilja mellan fasta och rörliga kostnader och ange vilken volym kalkylen gäller. Underlaget bör omfatta inköp, lagerhållning, administration, distribution, returer och kapacitetsbegränsningar. En låg kostnad per enhet är inte tillräcklig om kvalitet, leveranstid eller kundvärde försämras. Pröva flera volym- och prisscenarier och följ upp modellen mot verkligt utfall. Vid dynamisk prissättning ska även transparens, kundvillkor och använda data kontrolleras. Dokumentera beslut, ansvarig person och datum för omprövning. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
