En avskrivningsplan beskriver hur en anläggningstillgångs avskrivningsbara belopp ska fördelas över nyttjandeperioden. Planen fastställs när tillgången tas i bruk och ska bygga på hur företaget väntas förbruka de ekonomiska fördelarna.
Planen innehåller normalt anskaffningsvärde, eventuellt restvärde, nyttjandeperiod, vald metod och startdatum. Vid linjär avskrivning fördelas samma belopp per period. Andra metoder kan användas när förbrukningen tydligt följer ett annat mönster och regelverket tillåter det.
En inventarie för 90 000 kronor med restvärde 10 000 kronor och fyra års nyttjandeperiod har ett avskrivningsbart belopp på 80 000 kronor. En linjär plan ger då 20 000 kronor per helår, med anpassning för den period tillgången varit i bruk.
Planen är en redovisningsmässig uppskattning och bör stödjas av underhåll, teknisk livslängd, användningsgrad och risk för föråldring. Om förutsättningarna ändras ska företaget bedöma hur ändringen hanteras enligt valt regelverk. Skattemässiga värdeminskningsavdrag följer andra regler och utgör inte automatiskt företagets avskrivningsplan. Planen bör ingå i anläggningsregistret och följas konsekvent.
Praktisk tillämpning
Uppgiften ska kunna följas från verifikation och sidoordnat register till huvudbok, bokslut och rapport. Företaget bör dokumentera metod, ansvarig person och datum för kontrollen. Belopp, periodisering och klassificering behöver stämmas av mot avtal, fakturor, betalningar, register och beslut. Om en uppskattning ingår ska antagandena vara rimliga och konsekventa. Avstämningsposter ska förklaras och rättas, inte bara flyttas till nästa period. Vid avskrivning och avyttring behöver anskaffningsvärde, nyttjandeperiod och ackumulerade belopp kunna styrkas. En tydlig specifikation gör att samma saldo kan granskas vid nästa bokslut och minskar risken för fel i resultat, balansräkning och skatt. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
