En anläggningstillgång är en tillgång som företaget avser att använda eller inneha stadigvarande. Avgörande är alltså syftet med innehavet. En maskin som används i produktionen kan vara en anläggningstillgång, medan samma slags maskin är en omsättningstillgång hos en återförsäljare som har köpt den för att sälja den vidare.
Anläggningstillgångar delas vanligen in i materiella, immateriella och finansiella tillgångar. Materiella tillgångar är exempelvis byggnader och inventarier. Immateriella tillgångar saknar fysisk form, såsom vissa förvärvade rättigheter. Finansiella anläggningstillgångar kan exempelvis vara långsiktiga innehav av aktier.
Tillgången redovisas enligt de värderingsregler som gäller för dess typ. För tillgångar med begränsad nyttjandeperiod görs systematiska avskrivningar. Det innebär att det avskrivningsbara beloppet fördelas som kostnad över användningstiden. En nedskrivning kan dessutom behövas när värdet har minskat enligt regelverkets förutsättningar.
Att något ska användas länge innebär inte att varje inköp måste tas upp som en tillgång. Regler om exempelvis mindre belopp och kort nyttjandeperiod kan tillåta att utgiften kostnadsförs direkt. Företaget behöver därför skilja mellan tillgångens ekonomiska användning, reglerna för redovisning och skattereglerna. Inköpspriset ensamt avgör inte vilken kategori tillgången tillhör.
Praktisk tillämpning
I praktiken behöver uppgiften kunna följas från underlag till bokföring och vidare till bokslut. Företaget bör därför dokumentera vilken metod som används, vem som ansvarar för bedömningen och när uppgifterna senast kontrollerades. Belopp och klassificering ska stämmas av mot avtal, fakturor, betalningar och huvudbok. Om en uppskattning ingår behöver antagandena vara rimliga och konsekventa mellan perioder. Avvikelser bör utredas innan rapporteringen låses. Det är också klokt att spara beslutsunderlag, eftersom samma uppgift kan påverka resultat, balansräkning, skatt och framtida jämförelser. Mindre företag kan ofta använda en enkel checklista, medan större verksamheter brukar behöva tydliga atteststeg och automatiska kontroller. En korrekt redovisning bygger både på rätt regel och på en spårbar arbetsprocess. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
