Ett balanskonto är ett konto som används för poster som hör till balansräkningen. Där finns företagets tillgångar, eget kapital, avsättningar och skulder. Till skillnad från resultatkonton avslutas balanskonton normalt inte till noll vid årsskiftet, eftersom saldot beskriver något som företaget fortfarande har eller är skyldigt.
Exempel på balanskonton är bankkonto, kundfordringar, inventarier, leverantörsskulder och skatteskulder. Om företaget har 80 000 kronor på banken på årets sista dag visar bankkontot samma saldo i balansräkningen. När nästa räkenskapsår börjar blir beloppet normalt ingående balans på samma konto.
Balanskonton behöver ofta stämmas av mot externa underlag eller specifikationer. Bankkontot jämförs med kontoutdrag, kundfordringar mot kundreskontran och leverantörsskulder mot leverantörsreskontran. Ett saldo på ett balanskonto ska alltså gå att förklara. Om ett konto innehåller gamla eller okända poster kan balansräkningen bli missvisande även om den rent matematiskt balanserar.
Balanskonton är därför centrala vid bokslut: de visar vilka ekonomiska värden och skyldigheter som följer med från en period till nästa.
Praktisk tillämpning
Uppgiften ska kunna följas från verifikation och sidoordnat register till huvudbok, bokslut och rapport. Företaget bör dokumentera metod, ansvarig person och datum för kontrollen. Belopp, periodisering och klassificering behöver stämmas av mot avtal, fakturor, betalningar, register och beslut. Om en uppskattning ingår ska antagandena vara rimliga och konsekventa. Avstämningsposter ska förklaras och rättas, inte bara flyttas till nästa period. Vid avskrivning och avyttring behöver anskaffningsvärde, nyttjandeperiod och ackumulerade belopp kunna styrkas. En tydlig specifikation gör att samma saldo kan granskas vid nästa bokslut och minskar risken för fel i resultat, balansräkning och skatt. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
