En långfristig fordran är en fordran som företaget förväntar sig att få betalt för först på längre sikt. Den redovisas normalt bland anläggningstillgångarna i balansräkningen, till skillnad från kortfristiga fordringar som väntas regleras inom den närmaste tiden eller inom företagets normala verksamhetscykel.
Exempel kan vara ett långfristigt lån som företaget har lämnat till ett annat företag, en deposition som ska återbetalas först efter flera år eller en fordran på ett koncernföretag med lång återbetalningstid. Om en del av fordran ska betalas inom den närmaste perioden kan den delen behöva redovisas som kortfristig.
Vid bokslut behöver företaget bedöma både när pengarna väntas komma in och om fordran fortfarande är värd sitt bokförda belopp. Om motpartens betalningsförmåga har försämrats kan en nedskrivning behöva övervägas. En långfristig fordran är alltså inte bara en gammal obetald faktura. Klassificeringen bygger på fordringens avtalade och förväntade löptid samt hur posten uppkommit.
I balansräkningen ger klassificeringen läsaren information om hur stor del av företagets resurser som är bundna och inte väntas bli likvida inom kort.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
