Lägsta värdets princip är en redovisningsprincip som bland annat används vid värdering av lager. Den innebär förenklat att en tillgång ska värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och ett lägre beräknat värde, exempelvis nettoförsäljningsvärdet, när reglerna kräver det.
Om en vara köptes in för 1 000 kronor men på balansdagen bara väntas kunna säljas för motsvarande 700 kronor efter relevanta kostnader ska lagret inte ligga kvar på 1 000 kronor om lägsta värdets princip är tillämplig. Det lägre värdet behöver då användas.
Principen är ett uttryck för försiktighet i redovisningen. Företaget ska inte redovisa lager till ett högre värde än det rimligen kan få ut av varorna. Samtidigt ska värden inte sänkas godtyckligt. Bedömningen måste kunna motiveras med marknadspriser, försäljningsutsikter, inkurans eller andra relevanta underlag. Exakt tillämpning beror på det redovisningsregelverk företaget följer.
Ekonomisystem kan hantera delar av Lägsta värdets princip automatiskt, men företaget behöver ändå förstå vad systemet gör. En automatiskt skapad bokning är inte nödvändigtvis korrekt om grunduppgifterna eller periodiseringen från början är fel.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
