En avsättning är en skuld som på balansdagen är säker eller sannolik till sin existens men osäker till belopp eller tidpunkt. Den hör till räkenskapsåret eller tidigare år och redovisas separat i balansräkningen när lagens villkor är uppfyllda.
Exempel kan vara garantiåtaganden, tvister eller vissa framtida återställningskostnader. Företaget ska ha en befintlig förpliktelse som följer av en inträffad händelse. En allmän plan att göra en framtida investering är normalt inte en sådan förpliktelse.
Anta att sålda produkter väntas medföra garantikostnader på 200 000 kronor. Om skyldigheten finns och en tillförlitlig uppskattning kan göras redovisas en avsättning och en kostnad. När reparationerna senare utförs används avsättningen mot de faktiska utgifterna.
Avsättningen ska bygga på den bästa uppskattningen och omprövas vid varje bokslut. Den ska skiljas från en vanlig leverantörsskuld, där belopp och betalningstid vanligen är kända, och från en eventualförpliktelse som i stället kan kräva upplysning. Vilka värderingsregler som gäller påverkas även av företagets redovisningsregelverk.
Praktisk tillämpning
Uppgiften ska kunna följas från verifikation och sidoordnat register till huvudbok, bokslut och rapport. Företaget bör dokumentera metod, ansvarig person och datum för kontrollen. Belopp, periodisering och klassificering behöver stämmas av mot avtal, fakturor, betalningar, register och beslut. Om en uppskattning ingår ska antagandena vara rimliga och konsekventa. Avstämningsposter ska förklaras och rättas, inte bara flyttas till nästa period. Vid avskrivning och avyttring behöver anskaffningsvärde, nyttjandeperiod och ackumulerade belopp kunna styrkas. En tydlig specifikation gör att samma saldo kan granskas vid nästa bokslut och minskar risken för fel i resultat, balansräkning och skatt. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
