Konkurs är ett rättsligt förfarande för en person eller ett företag som är på obestånd, vilket betyder att skulderna inte kan betalas i takt med att de förfaller och att betalningsproblemen inte bara är tillfälliga. Tingsrätten beslutar om konkurs efter ansökan från gäldenären själv eller en borgenär.
När ett företag försätts i konkurs tar en konkursförvaltare över kontrollen över den egendom som ingår i konkursboet. Förvaltaren säljer tillgångar, utreder ekonomin och fördelar pengarna mellan borgenärerna enligt reglerna om förmånsrätt. Företagets ledning förlorar därmed i stor utsträckning möjligheten att själv disponera över tillgångarna.
Alla borgenärer får inte alltid full betalning. Säkerheter och prioriterade fordringar kan göra att vissa får betalt före andra. Konkurs ska skiljas från företagsrekonstruktion, där målet i stället är att försöka rädda en livskraftig verksamhet. För aktieägare innebär en konkurs ofta att deras investering förlorar sitt värde eftersom ägarna står sist efter alla skulder.
Konkurs kan få olika juridisk betydelse beroende på företagsform och vilka parter som är inblandade. Ett förhållande mellan två företag kan därför bedömas annorlunda än motsvarande situation mellan ett företag och en konsument.
Praktisk användning och kontroll
I ett konkursärende behöver betalningsförmågan, skuldernas förfallodagar och tillgängliga tillgångar kartläggas. Samla bokföring, avtal, kravbrev, säkerheter och uppgifter om pågående tvister. Skilj tillfällig likviditetsbrist från obestånd, som innebär att gäldenären inte kan betala sina skulder och att oförmågan inte bara är tillfällig. Kontrollera vem som får ansöka, vilken domstol som är behörig och vilka handlingar som krävs. Efter ett konkursbeslut förvaltar konkursförvaltaren boet under tillsyn. Fordringsägare behöver bevaka tidsfrister och styrka sina krav. Uppgifter och aktuella blanketter ska kontrolleras hos Sveriges Domstolar och Kronofogden innan åtgärd.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
