En leasingskuld är en skuld som kan redovisas i balansräkningen för framtida betalningar enligt ett leasingavtal. Den uppstår när redovisningsreglerna kräver att leasingavtalet behandlas som en finansierad rätt att använda en tillgång, i stället för att alla leasingavgifter bara kostnadsförs när de betalas.
Förenklat beräknas skulden utifrån de framtida leasingbetalningar som återstår, omräknade till ett värde vid redovisningstidpunkten. När företaget sedan betalar leasingavgifter minskar skulden, samtidigt som en del av betalningen kan behandlas som ränta. På tillgångssidan redovisas då vanligtvis också en rättighet att använda den leasade tillgången.
Leasingskulden ska inte förväxlas med en vanlig obetald leverantörsfaktura. Den representerar framtida avtalsenliga betalningar över leasingperioden. Hur den beräknas och presenteras beror på företagets redovisningsregelverk. Mindre företag kan följa regler där vissa leasingavtal hanteras enklare, medan andra regelverk kräver mer omfattande balansräkning av leasing.
Skulden delas ofta upp i kortfristig och långfristig del, vilket visar hur mycket som ska betalas inom den närmaste tiden respektive senare.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
