Nedskrivningsprövning är en bedömning av om en tillgångs bokförda värde är högre än det värde som kan återvinnas. Vid en nedskrivningsprövning bedöms om en tillgångs bokförda värde är högre än det värde som kan återvinnas. Om så är fallet kan en nedskrivning behöva göras.
För nedskrivningsprövning behöver företaget skilja mellan anskaffningen och den senare redovisningen av tillgången. En tillgång kan finnas kvar i verksamheten länge, samtidigt som dess bokförda värde förändras genom avskrivning, nedskrivning eller andra värderingsregler.
Bedömningen ska utgå från tillgångens verkliga användning och de regler företaget följer. Det är därför vanligt att både underlag, beräkningar och viktiga antaganden sparas tillsammans med bokslutsdokumentationen.
För nedskrivningsprövning bör företaget spara den beräkning eller bedömning som ligger bakom värdet. Det gör det möjligt att senare förstå varför tillgången redovisades på ett visst sätt och när behandlingen behöver ändras.
När nedskrivningsprövning påverkar flera räkenskapsår blir konsekvens viktig. Samma tillgång bör inte värderas efter olika principer från år till år utan en saklig och dokumenterad anledning.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
