Proportionell konsolidering är en metod där ett företag i koncernliknande redovisning tar med sin proportionella andel av ett gemensamt företags tillgångar, skulder, intäkter och kostnader. Om ägarandelen är 50 procent tas i princip hälften av respektive post med.
Om ett samägt företag har tillgångar på 100 miljoner kronor och två ägare delar det lika kan varje ägare vid proportionell konsolidering redovisa 50 miljoner av tillgångarna i den relevanta sammanställningen, tillsammans med motsvarande andel av övriga poster.
Vilken metod som får eller ska användas beror på redovisningsregelverk och typen av gemensamt arrangemang. I många sammanhang används i stället kapitalandelsmetoden för vissa innehav. Proportionell konsolidering ska därför inte användas bara därför att ett företag äger en viss procent av ett annat. Den juridiska och redovisningsmässiga klassificeringen behöver först bedömas enligt tillämpliga regler.
I praktiken behöver Proportionell konsolidering kunna följas tillbaka till tydliga underlag och en konsekvent bokföringsmetod. Det gör avstämningen enklare och minskar risken att samma ekonomiska händelse behandlas olika mellan månader eller räkenskapsår.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
