Restvärdet är det beräknade värde en tillgång förväntas ha när nyttjandeperioden är slut, efter avdrag för eventuella försäljningskostnader. Det kan påverka hur stort belopp som ska skrivas av.
För restvärde behöver företaget skilja mellan anskaffningen och den senare redovisningen av tillgången. En tillgång kan finnas kvar i verksamheten länge, samtidigt som dess bokförda värde förändras genom avskrivning, nedskrivning eller andra värderingsregler.
Bedömningen ska utgå från tillgångens verkliga användning och de regler företaget följer. Det är därför vanligt att både underlag, beräkningar och viktiga antaganden sparas tillsammans med bokslutsdokumentationen.
För restvärde bör företaget spara den beräkning eller bedömning som ligger bakom värdet. Det gör det möjligt att senare förstå varför tillgången redovisades på ett visst sätt och när behandlingen behöver ändras.
När restvärde påverkar flera räkenskapsår blir konsekvens viktig. Samma tillgång bör inte värderas efter olika principer från år till år utan en saklig och dokumenterad anledning.
Vid en sista kontroll av restvärde bör företaget kunna förklara både vad posten betyder och hur den har behandlats i bokföringen. För restvärde gör ett tydligt underlag det enklare att upptäcka avvikelser och att följa posten i en senare period.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
