Tillgångsnummer är ett unikt nummer som ett företag kan ge varje anläggningstillgång i sitt anläggningsregister. Numret gör det lättare att följa exempelvis maskiner, datorer, fordon och andra inventarier genom hela deras livslängd.
En maskin kan till exempel få tillgångsnummer 2026-015. I registret kopplas numret till anskaffningsdatum, inköpspris, avskrivningstid, placering och ackumulerade avskrivningar. Företaget kan även märka själva maskinen med samma nummer.
Tillgångsnummer underlättar inventering och avstämning eftersom bokföringens tillgång kan kopplas till ett verkligt föremål. När tillgången säljs eller skrotas blir det också enklare att säkerställa att rätt post tas bort ur registret. Numret har normalt ingen skattemässig betydelse i sig, utan är ett internt kontrollverktyg. En tydlig numrering minskar risken att tillgångar förväxlas eller ligger kvar i bokföringen efter att de har lämnat verksamheten.
I praktiken behöver Tillgångsnummer kunna följas tillbaka till tydliga underlag och en konsekvent bokföringsmetod. Det gör avstämningen enklare och minskar risken att samma ekonomiska händelse behandlas olika mellan månader eller räkenskapsår.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
