Ett avtal uppstår när två eller flera parter kommer överens om rättigheter och skyldigheter. Avtalslagen bygger i många fall på anbud och accept: ett tillräckligt bestämt erbjudande godtas inom rätt tid och med motsvarande innehåll.
Muntliga avtal är ofta bindande, men de kan vara svåra att bevisa. Vissa avtal kräver en viss form enligt lag, exempelvis skriftlighet eller särskilda underskrifter. Ett skriftligt avtal bör tydligt ange parter, prestation, pris, tidplan, ansvar, uppsägning och hur tvister ska hanteras.
En accept som innehåller ett tillägg eller en ändring kan i stället vara ett avslag kombinerat med ett nytt anbud. Behörighet är också central: den som undertecknar för ett företag måste ha rätt att binda företaget genom sin ställning, fullmakt eller behörigt beslut.
Avtalet läses tillsammans med tvingande lag, dispositiva regler, handelsbruk och parternas tidigare agerande. Konsumentregler kan ge kunden rättigheter oavsett vad ett standardvillkor säger. Spara därför avtal, bilagor, order, bekräftelser och ändringar i samma dokumentation. Vid stora åtaganden eller oklara villkor bör juridisk rådgivning tas före undertecknandet.
Praktisk tillämpning
Avtalets innebörd bedöms utifrån hela dokumentet och omständigheterna när det ingicks. Parterna bör beskriva prestation, pris, tidsfrister, ansvar och hur ändringar ska godkännas. Viktiga meddelanden ska lämnas skriftligt och sparas tillsammans med rätt avtalsversion. Vid avtalsbrott behöver den drabbade parten dokumentera felet, begränsa sin skada och reklamera inom tillämplig tid. Avtalsfrihet begränsas av tvingande lag och oskäliga villkor kan jämkas. Tolkning utgår ofta från ordalydelse, syfte, förhandlingar och parternas agerande. Vid större ekonomiska följder bör avtalet granskas juridiskt innan det undertecknas eller en tvist drivs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
