Vägt genomsnittspris är en lagervärderingsmetod där anskaffningsvärdet beräknas som ett genomsnitt av priserna för tillgängliga enheter. Metoden beräknar ett genomsnittligt anskaffningsvärde för likartade lagerartiklar där priserna vägs efter antal eller mängd. Det genomsnittliga värdet används sedan när lagret och varukostnaden bestäms.
För vägt genomsnittspris måste företaget både veta hur mycket som finns och vilket värde det ska ha i bokföringen. Det räcker alltså inte att bara räkna artiklarna; värderingen ska också följa de principer som gäller för lagret.
Eftersom lagret påverkar varukostnaden kan ett fel direkt förändra periodens resultat. Därför används ofta inventeringslistor, lagerregister och särskilda kontroller som underlag vid bokslut.
För vägt genomsnittspris behöver inventeringsunderlaget kunna kopplas till det värde som bokförts. Om antal eller pris justeras bör orsaken dokumenteras, exempelvis skada, inkurans eller en korrigering av lagersaldot.
När vägt genomsnittspris följs över tid kan stora oväntade förändringar vara en signal om fel i inköp, försäljning, inventering eller värdering. Därför är jämförelser mot tidigare perioder användbara.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
