God redovisningssed är en svensk rättslig standard som innebär att bokföring och redovisning ska följa lag samt vedertagen praxis och normgivning. Begreppet innebär att bokföring och redovisning ska göras enligt lag och etablerad normgivning och praxis. Det är alltså inte en enda regel, utan ett samlat krav på hur redovisningen ska utföras på ett korrekt och accepterat sätt.
När ett företag arbetar med god redovisningssed behöver det först veta vilket regelverk som faktiskt gäller för företaget. Svensk lag, Bokföringsnämndens normgivning och internationella standarder fyller olika roller och kan inte blandas fritt.
Konsekvens är viktig över tid. Om företaget byter princip eller regelverk kan jämförelsen med tidigare år påverkas, vilket ibland kräver särskilda upplysningar eller omräkningar.
När god redovisningssed får betydelse för ett verkligt bokslut bör företaget kontrollera den aktuella lagtexten eller normgivningen. Det minskar risken för att en äldre regel fortsätter användas av vana.
För god redovisningssed är det klokt att skilja mellan en förenklad förklaring och den regel som faktiskt gäller i ett konkret bokslut. Detaljer kan ändras och vissa bestämmelser har undantag som inte ryms i en kort ordlisteartikel.
Praktisk användning
Använd begreppet med ett tydligt underlag som visar period, belopp, beräkningsmetod och ansvarig granskare. Stäm av mot avtal, fakturor, betalningar, bokföring och rapporter. Skilj tillgång från kostnad, intäkt från förskott och uppskattning från fastställt belopp. Dokumentera manuella bedömningar och använd samma princip mellan perioder. Gör rimlighetskontroll och känslighetsanalys när värdet bygger på prognoser. Följ upp öppna poster och rätta avvikelser innan bokslut eller deklaration lämnas. Underlaget ska vara begripligt för en annan granskare och sparas tillsammans med relevanta källor. Regler, villkor och marknadsdata kan ändras, så informationen behöver kontrolleras regelbundet. En enkel kontrollista minskar risken för felaktiga belopp, missade tidsfrister och beslut på inaktuella uppgifter. Ange kvarstående osäkerheter och hur de ska hanteras. Resultatet bör kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare. Kontrollera dessutom att definitioner, datum och belopp stämmer överens mellan alla dokument. Planera nästa granskning utifrån risk, ekonomiskt värde och hur snabbt förutsättningarna förändras.
