Strikt ansvar innebär att någon kan bli skadeståndsskyldig utan att den skadelidande behöver visa vårdslöshet.
Strikt ansvar används när man bedömer om någon måste ersätta en skada eller bära ett ekonomiskt ansvar. Bedömningen kan bero på om det finns ett avtal mellan parterna, vilken typ av skada som har uppstått och vilka krav lagen ställer på vårdslöshet, orsakssamband och bevisning.
Tänk på en leverantör som inte utför ett uppdrag på avtalat sätt och där kunden säger sig ha fått en ekonomisk förlust. För att bedöma strikt ansvar behöver man normalt se på avtalet, händelseförloppet och sambandet mellan felet och den påstådda skadan.
Avtal innehåller ofta regler om ansvar, exempelvis beloppsgränser eller undantag för vissa typer av skador. Sådana villkor kan vara viktiga men är inte alltid obegränsat giltiga. Företag bör därför både förebygga skador genom tydliga rutiner och se till att ansvarsvillkoren är anpassade till verksamhetens faktiska risker.
Det är vanligt att parterna har olika uppfattning om både skadans storlek och orsaken till den. Tidig dokumentation av händelsen kan därför få stor betydelse om frågan senare måste bedömas av försäkringsbolag, domstol eller skiljenämnd.
Praktisk användning och kontroll
För praktisk användning behöver parter, behörighet, avtalets eller beslutets datum och de konkreta omständigheterna dokumenteras. Kontrollera vilka formkrav och tidsfrister som gäller och om registrering, delgivning eller särskild majoritet krävs. Avtal bör tydligt ange omfattning, ersättning, ansvar, uppsägning och hur tvister ska hanteras. Spara undertecknade versioner, fullmakter, protokoll och bilagor så att händelseförloppet kan följas. Skilj mellan tvingande lagregler och villkor som parterna kan avtala om. Använd alltid aktuell lagtext och ansvarig myndighets vägledning. Om rättsläget eller behörigheten är osäker bör juridisk rådgivning tas in innan ett bindande beslut fattas.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
