En bokslutsdisposition är en särskild post i resultaträkningen som används för vissa skattemässiga resultatregleringar. Den förekommer framför allt när företag gör förändringar i exempelvis periodiseringsfonder eller överavskrivningar. Bokslutsdispositioner ligger normalt efter de finansiella posterna men före skatt i resultaträkningen.
Ett företag kan till exempel sätta av en del av årets skattemässiga resultat till en periodiseringsfond, om reglerna tillåter det. Avsättningen redovisas då som en bokslutsdisposition och minskar det redovisade resultatet före skatt. När fonden senare återförs får bokslutsdispositionen motsatt effekt. På liknande sätt kan skillnader mellan planenliga och skattemässiga avskrivningar ge upphov till överavskrivningar.
Bokslutsdispositioner är alltså inte vanliga rörelsekostnader som hyra eller lön. De används för att hantera skillnader mellan redovisning och beskattning. Reglerna kan skilja sig mellan olika företagsformer och situationer, och därför behöver varje bokslutsdisposition bedömas enligt de skatte- och redovisningsregler som gäller för företaget.
I årsredovisningen kan bokslutsdispositionerna därför ge en tydlig skillnad mellan företagets resultat före dessa poster och det resultat som ligger till grund för skatt.
Praktisk tillämpning
Bokföringen ska vara löpande, spårbar och grundad på verifikationer. Varje post behöver rätt bokföringsdatum, konto, belopp och hänvisning till underlaget. Företaget bör använda en konsekvent kontoplan och dokumentera manuella bokföringsorder och systemändringar. Journaler, specifikationer och bilagor ska göra det möjligt att följa saldon från verifikation till bokslut och rapport. Vid årsstängning behöver avskrivningar, periodiseringar, bokslutsdispositioner, valutaomräkning och andra bokslutstransaktioner kontrolleras och styrkas. Bokföringsprogrammet ska stödja säker lagring och behandlingshistorik. Avvikelser ska utredas innan perioden låses, eftersom samma fel annars påverkar resultat, balansräkning, skatt och framtida jämförelser. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
