Ränteintäkt är den ersättning ett företag får för att någon annan får använda företagets pengar under en viss tid. Den kan uppstå på bankmedel, utlånade pengar, obligationer eller andra räntebärande placeringar. Ränteintäkten redovisas normalt som en finansiell intäkt och inte som vanlig försäljningsintäkt.
Om ett företag lånar ut 100 000 kronor till 5 procents årlig ränta blir ränteintäkten, förenklat, 5 000 kronor för ett helt år. Om räntan betalas först senare kan intäkten ändå behöva periodiseras så att rätt del hamnar i rätt redovisningsperiod. På samma sätt kan upplupen bankränta behöva tas med vid bokslut även om den ännu inte betalats ut.
Ränteintäkt ska skiljas från amortering. När någon betalar tillbaka själva lånebeloppet minskar företagets fordran, men det är normalt inte en intäkt. Räntan är däremot ersättningen för finansieringen. Beskattning och momsbehandling kan följa särskilda regler beroende på typen av ränta och verksamhet.
För företag med betydande placeringar eller utlåning kan ränteintäkter vara en viktig del av resultatet och bör därför följas separat från den vanliga rörelsen.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
