Räntekostnad är kostnaden för att låna pengar eller använda en kredit. Den uppstår exempelvis på banklån, checkkredit, företagsobligationer eller andra räntebärande skulder. Räntekostnaden redovisas normalt bland företagets finansiella kostnader och är skild från själva återbetalningen av lånet.
Om ett företag har ett lån på 500 000 kronor med 6 procents årlig ränta blir räntekostnaden förenklat 30 000 kronor per år, om skulden är oförändrad. När företaget amorterar 50 000 kronor minskar låneskulden, men amorteringen är normalt ingen kostnad. Det är räntedelen som påverkar resultatet som räntekostnad.
Vid bokslut kan ränta behöva periodiseras. Om ränta har tjänats in av långivaren men ännu inte fakturerats eller betalats ska företaget ändå kunna behöva redovisa den som kostnad och skuld för perioden. Vissa regler kan begränsa skattemässigt avdrag för ränta i särskilda situationer, men den redovisningsmässiga kostnaden och den skattemässiga behandlingen är två olika frågor.
Räntekostnaden påverkas både av skuldens storlek och räntesatsen, vilket gör att stigande marknadsräntor kan försämra resultat och kassaflöde för högt belånade företag.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
