Konsolidering i redovisning innebär att ekonomiska rapporter från flera företag i en koncern slås samman till en gemensam koncernredovisning. Målet är att visa koncernen som om den vore ett enda företag, trots att varje bolag juridiskt är en separat enhet.
Vid konsolideringen läggs bolagens tillgångar, skulder, intäkter och kostnader samman. Samtidigt elimineras interna poster, exempelvis fordringar och skulder mellan koncernbolag samt interna försäljningar. Annars skulle koncernens storlek och resultat bli överdrivet.
Arbetet kan också innehålla justeringar för olika redovisningsprinciper, förvärvsanalyser och minoritetsintressen. Konsolidering kräver därför mer än att bara summera siffrorna i bolagens resultat- och balansräkningar. Syftet är att visa den ekonomiska helheten för ägare och andra användare. Begreppet används även i andra ekonomiska sammanhang, exempelvis skuld- eller marknadskonsolidering, men i redovisning syftar det normalt på sammanställningen av koncernens företag.
För att redovisningen ska vara spårbar bör Konsolidering hanteras på samma sätt varje gång liknande situationer uppstår. Om en metod ändras behöver det finnas en tydlig anledning och ändringen bör kunna förklaras i efterhand.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
