Nyttjanderättstillgång är en redovisad tillgång som representerar rätten att använda en hyrd eller leasad tillgång under en viss period. Begreppet är särskilt centralt i redovisningsregler där leasingavtal tas upp i balansräkningen hos leasetagaren.
Om ett företag tecknar ett flerårigt leasingavtal för en lokal eller maskin kan det, beroende på regelverk, redovisa en nyttjanderättstillgång och samtidigt en leasingskuld. Tillgången skrivs sedan normalt av över den period som företaget har rätt att använda resursen.
Det innebär att ett avtal som juridiskt är hyra kan få en redovisningsmässig behandling som liknar finansiering av en tillgång. Exakt tillämpning beror på vilket redovisningsregelverk företaget använder, eftersom mindre svenska företag inte alltid omfattas av samma leasingregler som börsnoterade koncerner. Nyttjanderättstillgång ska inte blandas ihop med att företaget äger den underliggande tillgången; äganderätten ligger normalt kvar hos uthyraren.
För att redovisningen ska vara spårbar bör Nyttjanderättstillgång hanteras på samma sätt varje gång liknande situationer uppstår. Om en metod ändras behöver det finnas en tydlig anledning och ändringen bör kunna förklaras i efterhand.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
