Närståendelån är ett lån mellan personer eller företag som har en nära ekonomisk eller personlig koppling till varandra. Det kan exempelvis vara lån mellan ett bolag och en ägare, mellan koncernföretag eller mellan familjemedlemmar. Vilka regler som gäller beror på relationen och lånets sammanhang.
I aktiebolag finns särskilda regler som begränsar möjligheten att låna ut pengar till vissa ägare, styrelseledamöter och närstående personer. Ett lån som verkar enkelt ekonomiskt kan därför vara förbjudet eller kräva särskild analys.
Även tillåtna närståendelån bör dokumenteras med tydliga villkor om belopp, ränta, amortering och återbetalningstid. Skattemässigt kan marknadsmässigheten vara viktig, särskilt vid lån mellan bolag i en koncern eller över landsgränser. Närståendelån ska inte blandas ihop med aktieägartillskott eller utdelning. De har olika juridisk och skattemässig innebörd och ska bokföras på olika sätt.
Vid tvist om Närståendelån blir ordalydelsen och den faktiska händelsekedjan ofta central. Tydliga villkor och skriftliga bevis minskar därför risken att parterna senare har helt olika uppfattningar om vad som gällde.
Praktisk användning och kontroll
För att använda begreppet korrekt behöver bolagets form, ägarförhållanden och aktuella bolagsordning först kontrolleras. Ange vem som fattar beslut, vilket underlag som krävs och vilka tidsfrister som gäller. Kallelser, protokoll och beslutsbilagor ska vara tydliga och sparas så att processen kan följas i efterhand. Kontrollera även om beslutet kräver särskild majoritet, registrering eller information till aktieägare och andra berörda. Om åtgärden påverkar bolagets kapital måste styrelsen bedöma både lagens skyddsregler och bolagets faktiska betalningsförmåga. Använd den senaste lagtexten och Bolagsverkets anvisningar före genomförandet. Vid osäkerhet om ansvar, jäv eller minoritetsskydd bör juridisk rådgivning tas in innan beslutet verkställs.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
