Allmän förmånsrätt innebär att vissa fordringar har rätt till betalning före vanliga oprioriterade fordringar vid en konkurs. En fordran är ett krav på att få betalt. Förmånsrätten gäller i all egendom som ingår i konkursboet och är alltså inte knuten till en bestämd pant.
Det skiljer den från särskild förmånsrätt, som avser viss egendom och kan gälla både vid utmätning och konkurs. Allmän förmånsrätt gäller endast vid konkurs. Vilka krav som omfattas och i vilken ordning de betalas framgår av förmånsrättslagen.
Exempel är vissa kostnader för att försätta gäldenären i konkurs och vissa lönefordringar. För löner finns särskilda tids- och beloppsgränser. Alla obetalda löner får därför inte automatiskt samma skydd.
Anta att ett företag går i konkurs med skulder till både anställda och leverantörer. En lönefordran som uppfyller lagens villkor kan få betalt före en vanlig leverantörsfaktura. Särskild förmånsrätt går som huvudregel före allmän, men det finns undantag. Förmånsrätt garanterar inte full betalning: utfallet beror också på vilka tillgångar som finns kvar att fördela.
Praktisk tillämpning
Förmånsrätt får betydelse när en gäldenärs tillgångar inte räcker till alla skulder. Den påverkar ordningen mellan borgenärer men innebär inte att betalning är garanterad. Utfallet beror på vilka tillgångar som finns, kostnaderna i förfarandet och om andra fordringar har bättre rätt. En borgenär bör därför kunna styrka sin fordran och bevaka tidsfrister i konkurs eller företagsrekonstruktion. Avtal, fakturor, säkerheter och korrespondens behöver sparas. Det är också viktigt att skilja mellan själva fordringen och den prioritet som lagen ger den. Vid större belopp eller osäker rangordning bör juridisk rådgivning övervägas, eftersom felaktig bevakning eller bristande dokumentation kan påverka möjligheten till utdelning. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
