Apportegendom är annan egendom än pengar som används som betalning för aktier. Det kan exempelvis vara en maskin, en fastighet eller tillgångar från en befintlig verksamhet. Betalningen kallas apport och kan förekomma både när ett aktiebolag bildas och vid en nyemission.
Egendomen måste vara till nytta för bolagets verksamhet. Den får inte tas upp till ett högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Ett löfte om att arbeta åt bolaget eller att utföra en tjänst får inte användas som apportegendom.
Anta att någon ska betala aktier med en maskin som bolaget behöver. Det räcker inte att ägaren själv skriver ett önskat värde på maskinen. Underlaget måste visa vad egendomen består av, hur den har värderats och att den faktiskt har tillförts bolaget enligt reglerna. En kvalificerad revisor ska lämna det yttrande som lagen kräver.
Apporten gör att bolaget får en tillgång, men den ger inte automatiskt pengar på bankkontot. Bolaget kan därför behöva kontanter för löpande utgifter även om aktierna är fullt betalda med egendom. Reglerna om apport skyddar bland annat mot att aktiekapitalet täcks av egendom med ett överdrivet värde.
Praktisk tillämpning
Bolagsåtgärden behöver förberedas och dokumenteras i rätt ordning. Styrelse, bolagsstämma, revisor och registreringsmyndighet kan ha olika uppgifter beroende på åtgärden. Underlag ska beskriva egendom, värdering, villkor och hur aktiekapital eller eget kapital påverkas. Värderingar måste vara sakliga och möjliga att kontrollera, särskilt när betalning sker med annan egendom än pengar. Protokoll och beslut ska överensstämma med bolagsordning och aktiebolagslag, och anmälan måste lämnas inom gällande tidsfrister. Vid kapitalbrist krävs snabb hantering eftersom passivitet kan få ansvarskonsekvenser. Företaget bör därför använda en checklista, spara samtliga versioner av handlingarna och kontrollera registreringen innan åtgärden betraktas som avslutad. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
