Årsredovisningslagen, förkortad ÅRL, innehåller grundläggande svenska regler om årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport. Lagen anger bland annat vilka delar rapporterna ska innehålla, hur vissa poster ska värderas och vilka upplysningar som ska lämnas.
Lagen bygger på principer som ger en ram för redovisningen. Exempel är fortlevnadsprincipen, konsekvent tillämpning, försiktighet och periodisering. Årsredovisningen ska upprättas på ett överskådligt sätt och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.
ÅRL används tillsammans med andra regler. Bokföringslagen avgör bland annat bokföringsskyldighet och hur löpande bokföring avslutas. Bokföringsnämndens K-regelverk utvecklar hur många företag ska tillämpa lagen. Noterade koncerner kan dessutom omfattas av internationella redovisningsstandarder.
Ett mindre aktiebolag kan exempelvis tillämpa K2 eller K3 beroende på förutsättningarna och valet av regelverk. Företaget kan inte plocka enstaka regler fritt från båda systemen för att få önskat resultat. Först identifieras rätt lag och regelverk, därefter tillämpas reglerna konsekvent. Årsredovisningslagen ska därför ses som en central grund, men sällan som den enda källan när ett konkret bokslut ska upprättas.
Praktisk tillämpning
I praktiken ska uppgiften kunna följas från verifikation och sidoordnat register till huvudbok, bokslut och färdig rapport. Företaget bör dokumentera vilken metod som används, vem som ansvarar för kontrollen och när den senast utfördes. Belopp, periodisering och klassificering behöver stämmas av mot avtal, fakturor, betalningar och beslut. Om en uppskattning ingår ska antagandena vara rimliga, konsekventa och möjliga att granska. Räkenskapsinformation måste skyddas mot förlust och sparas under rätt tid. Inför årsstängning är en checklista med ansvariga och sista datum värdefull. Avvikelser bör utredas innan rapporteringen låses, eftersom samma fel annars kan påverka resultat, balansräkning, skatt och jämförelser mellan år. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
