Due diligence är en strukturerad granskning av ett företag inför exempelvis ett förvärv, en investering eller en större affär.
I en företagsaffär kan due diligence vara en del av mekaniken som bestämmer hur köpet ska genomföras och vilka risker som ligger på köparen respektive säljaren. Sådana begrepp förekommer ofta i aktieöverlåtelseavtal och andra transaktionsdokument.
Ett exempel är när ett bolag köper samtliga aktier i ett mindre företag. Om due diligence används i affären kan det påverka när betalningen bestäms, vilka uppgifter säljaren måste lämna eller vilka åtgärder som ska göras innan köparen tar över. Detaljerna regleras vanligen i överlåtelseavtalet.
Det är också vanligt att olika begrepp används på engelska i svenska företagsförvärv. Man bör därför inte bara översätta ordet, utan läsa definitionen i avtalet. Det är den avtalade betydelsen och konstruktionen i den enskilda affären som i praktiken styr parternas rättigheter och skyldigheter.
I transaktionsavtal brukar centrala ord definieras särskilt. Samma uttryck kan därför få en mer exakt eller delvis annan betydelse än i vanligt språk, vilket gör avtalets definitionsdel viktig att läsa.
Praktisk användning
I en affärsprocess bör begreppet kopplas till ett tydligt beslutsunderlag. Parterna behöver ange vilket datum informationen avser, vilka antaganden som används och vem som ansvarar för att kontrollera underlaget. Avtal, prognoser och nyckeltal bör stämmas av mot bokföring, skattedeklarationer och andra oberoende handlingar. Villkor om prisjustering, garantier eller tilläggsköpeskilling bör ange beräkningsmetod, mätperiod, datakälla och hur tvister hanteras. Dokumentera också sådant som inte kunnat verifieras och vilka risker som accepterats. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
