En kassagenererande enhet är den minsta grupp av tillgångar som skapar inbetalningar som i stor utsträckning är oberoende av andra tillgångar eller grupper. Begreppet används framför allt när företag bedömer om tillgångar behöver skrivas ned. Om en enskild tillgång inte kan värderas separat kan den behöva bedömas tillsammans med andra tillgångar.
Ett exempel kan vara en butik i en kedja. Butikens inventarier, inredning och andra tillgångar kanske inte skapar egna kassaflöden var för sig, men butiken som helhet genererar försäljning. Då kan butiken vara en kassagenererande enhet. Företaget jämför enhetens bokförda värde med det värde som verksamheten bedöms kunna återvinna.
Indelningen är viktig eftersom den påverkar hur en nedskrivningsprövning görs. Om grupperna görs för stora kan svaga verksamheter döljas av starka verksamheter. Om de görs för små kanske det inte finns separata kassaflöden att bedöma. Därför ska indelningen följa hur verksamheten faktiskt genererar pengar och hur ledningen följer upp den.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
