Leasing innebär att ett företag får rätt att använda en tillgång under en bestämd tid mot återkommande betalningar, i stället för att köpa tillgången direkt. Leasing är vanligt för exempelvis bilar, maskiner, kontorsutrustning och andra större investeringar. Avtalet bestämmer bland annat leasingperiod, avgifter och villkor för användningen.
För företaget kan leasing minska behovet av en stor utbetalning vid start. I stället betalas kostnaden eller finansieringen över tid. Ekonomiskt kan vissa leasingavtal likna vanlig hyra, medan andra mer liknar ett finansierat köp där företaget i praktiken bär stora delar av riskerna och fördelarna med tillgången.
Hur leasing redovisas beror på vilket redovisningsregelverk företaget följer och vilken typ av leasingavtal det är. I vissa fall redovisas leasingavgiften löpande som kostnad. I andra fall tas både en tillgång och en leasingskuld upp i balansräkningen. Därför är det viktigt att läsa avtalet och använda rätt regler. Leasing ska inte bedömas enbart utifrån vad avtalet kallas, utan även utifrån dess ekonomiska innehåll.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
