Solidariskt ansvar innebär att flera personer tillsammans ansvarar för samma skuld eller skyldighet och att borgenären kan kräva hela beloppet av vilken som helst av dem. Den som betalar mer än sin egen andel kan sedan i vissa fall kräva de andra på deras delar.
Om två personer är solidariskt ansvariga för ett lån på 200 000 kronor kan banken normalt kräva hela skulden av den ena om den andra inte betalar. Det interna avtalet mellan låntagarna ändrar inte nödvändigtvis bankens rätt mot dem.
Solidariskt ansvar förekommer bland annat vid gemensamma lån, vissa skadestånd och i vissa företagsformer. Det innebär större risk än ett ansvar som är begränsat till en bestämd andel. Den som går in i ett solidariskt åtagande bör därför bedöma även de andra ansvarigas betalningsförmåga. Begreppet ska skiljas från subsidiärt ansvar, där en person blir betalningsskyldig först efter att krav riktats mot någon annan.
Formkrav kan vara avgörande för Solidariskt ansvar. Ett ekonomiskt rimligt upplägg kan ändå få problem om rätt beslut, underskrift, registrering eller tidsfrist saknas, vilket gör att juridiken bör hanteras samtidigt som affären planeras.
Praktisk användning och kontroll
För att använda begreppet korrekt behöver bolagets form, ägarförhållanden och aktuella bolagsordning först kontrolleras. Ange vem som fattar beslut, vilket underlag som krävs och vilka tidsfrister som gäller. Kallelser, protokoll och beslutsbilagor ska vara tydliga och sparas så att processen kan följas i efterhand. Kontrollera även om beslutet kräver särskild majoritet, registrering eller information till aktieägare och andra berörda. Om åtgärden påverkar bolagets kapital måste styrelsen bedöma både lagens skyddsregler och bolagets faktiska betalningsförmåga. Använd den senaste lagtexten och Bolagsverkets anvisningar före genomförandet. Vid osäkerhet om ansvar, jäv eller minoritetsskydd bör juridisk rådgivning tas in innan beslutet verkställs.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
