Know-how är praktisk kunskap, erfarenhet och metoder som har affärsvärde och ofta skyddas genom sekretess i stället för registrerad ensamrätt.
Know-how hör till immaterialrätten, alltså reglerna om rättigheter till sådant som inte är fysiska saker. För företag kan dessa rättigheter vara mycket värdefulla eftersom de kan skydda namn, utseenden, texter, programvara, bilder, teknik eller andra resultat av kreativt arbete.
Tänk exempelvis på ett företag som låter en extern designer eller utvecklare skapa något för verksamheten. Om know-how berör resultatet bör det vara tydligt i avtalet vilka rättigheter företaget får och om skaparen behåller någon rätt att använda materialet på annat sätt.
Skyddets omfattning beror på vilken rättighet det gäller och i vissa fall även på registrering, territorium och vilka varor eller tjänster som omfattas. Därför bör företag skilja mellan själva skapandet, ägandet av rättigheten och rätten att använda den genom exempelvis licens.
Det är också klokt att kontrollera rättigheterna innan ett namn, en bild eller annan lösning lanseras. Att företaget själv har skapat något betyder inte alltid att användningen är fri från andras äldre rättigheter.
Praktisk användning och kontroll
För att bedöma konkurrens och prissättning behöver relevant marknad, kundgrupp och jämförbara erbjudanden definieras. Samla uppgifter om priser, kvalitet, volym, distributionskanaler, inträdeshinder och kundernas möjlighet att byta leverantör. Skilj en laglig konkurrensfördel från samarbete eller villkor som kan begränsa konkurrensen. Kalkylen bör visa kostnader, marginal, kapacitet och hur känsligt utfallet är för ändrade priser och volymer. Dokumentera datakällor och tidpunkt eftersom marknadsförhållanden förändras. Företag måste själva kontrollera att avtal och beteenden följer konkurrensreglerna. EU-kommissionen – konkurrenspolitiks vägledning och Tillväxtverkets företagsinformation ger stöd för den fortsatta analysen.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
