Återvinning i konkurs innebär att en rättshandling som skett före konkursen kan gå tillbaka och att värde återförs till konkursboet. Syftet är bland annat att motverka att vissa borgenärer gynnas osakligt eller att tillgångar förs bort när gäldenären har ekonomiska problem.
Konkurslagen har olika regler för exempelvis gåvor, betalning av skulder och säkerheter. Fristdagen, ofta dagen då konkursansökan kom in, används för att räkna tidsgränser. För transaktioner med närstående kan längre tidsperioder och särskilda bevisregler gälla.
Anta att ett företag strax före konkurs betalar en skuld långt före förfallodagen med en ovanlig betalningsmetod. Betalningen kan under lagens förutsättningar bli föremål för återvinning. Det betyder inte att varje betalning före en konkurs automatiskt ska lämnas tillbaka.
Konkursförvaltaren utreder normalt transaktionerna och kan kräva återbäring eller väcka talan. Bedömningen beror på bland annat typen av rättshandling, tidpunkten, gäldenärens ekonomiska situation och mottagarens kännedom. Den som får ett återvinningskrav bör därför spara avtal, fakturor och betalningsunderlag. Återvinning ska skiljas från att en vanlig obetald fordran anmäls och får eventuell utdelning i konkursen.
Praktisk tillämpning
Den juridiska åtgärden får verkan först när lagens krav och rätt tidsfrister följs. Den berörda parten bör identifiera vilka avtal, beslut och fullmakter som gäller och dokumentera meddelanden skriftligt. En återkallelse behöver nå dem som kan förlita sig på fullmakten, medan en konkursfråga kräver att transaktioner, tidpunkter och motparter kan granskas. Spara originalhandlingar, kvittenser, fakturor och korrespondens. Det är viktigt att skilja mellan den interna relationen mellan parterna och vad tredje man har haft anledning att känna till. Vid större belopp eller osäker rättsverkan bör juridisk rådgivning tas tidigt, eftersom en sen eller ofullständig åtgärd kan minska möjligheten att skydda sin rätt. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
