En massafordran är en fordran mot konkursboet som uppkommer efter konkursbeslutet genom konkursboets egna åtgärder och betalas före vanliga konkursfordringar.
Inom konkurs och företagsrekonstruktion beskriver massafordran en del av den process som används när skulder inte längre kan hanteras på vanligt sätt. Reglerna ska både ge ordning i förfarandet och skydda borgenärerna från att vissa får en osaklig fördel framför andra.
Tänk på ett företag som har flera obetalda skulder till banker, leverantörer och andra fordringsägare. När massafordran blir relevant kan utfallet bero på vilken typ av fordran det är, om det finns säkerhet och när olika betalningar eller avtal har genomförts.
I sådana situationer är dokumentation viktig. Avtal, fakturor, säkerheter och betalningshistorik kan påverka bedömningen. Företag bör också agera tidigt vid betalningsproblem, eftersom vissa åtgärder får olika rättsliga konsekvenser beroende på när de görs och vilket insolvensförfarande som används.
Den ekonomiska situationen kan förändras snabbt när ett insolvensförfarande inleds. Den som har en fordran bör därför inte utgå från att tidigare betalningsrutiner fortsätter som vanligt utan kontrollera vad som gäller i det aktuella förfarandet.
Praktisk användning och kontroll
I ett konkursärende behöver betalningsförmågan, skuldernas förfallodagar och tillgängliga tillgångar kartläggas. Samla bokföring, avtal, kravbrev, säkerheter och uppgifter om pågående tvister. Skilj tillfällig likviditetsbrist från obestånd, som innebär att gäldenären inte kan betala sina skulder och att oförmågan inte bara är tillfällig. Kontrollera vem som får ansöka, vilken domstol som är behörig och vilka handlingar som krävs. Efter ett konkursbeslut förvaltar konkursförvaltaren boet under tillsyn. Fordringsägare behöver bevaka tidsfrister och styrka sina krav. Uppgifter och aktuella blanketter ska kontrolleras hos Sveriges Domstolar och Kronofogden innan åtgärd.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
