Skiljeklausul innebär att parterna har avtalat att framtida tvister ska avgöras genom skiljeförfarande i stället för vanlig domstol.
När parter inte kan lösa en oenighet själva kan skiljeklausul bli avgörande för nästa steg. Regler om tvister bestämmer bland annat var och på vilket sätt en fråga kan prövas och vilka tidsfrister eller formkrav som måste följas.
Ett exempel är två företag som blir oense om betalning eller kvaliteten på en leverans. Om skiljeklausul styr hur tvisten ska lösas behöver parterna följa den ordning som gäller. Det kan bland annat påverka vilken domstol eller vilket skiljeförfarande som kan användas.
Företag bör kontrollera tvistklausuler innan ett avtal undertecknas, särskilt i internationella affärer. Kostnaderna kan bli betydande om tvistlösningen är dåligt anpassad till avtalets värde. Det är också viktigt att spara avtal, reklamationer, fakturor och annan dokumentation som kan behövas som bevis.
Preskription och andra tidsfrister kan dessutom göra att ett krav går förlorat om företaget väntar för länge. Osäkra krav bör därför bedömas tidigt även om parterna fortfarande försöker hitta en frivillig lösning.
Praktisk användning och kontroll
För praktisk användning behöver parter, behörighet, avtalets eller beslutets datum och de konkreta omständigheterna dokumenteras. Kontrollera vilka formkrav och tidsfrister som gäller och om registrering, delgivning eller särskild majoritet krävs. Avtal bör tydligt ange omfattning, ersättning, ansvar, uppsägning och hur tvister ska hanteras. Spara undertecknade versioner, fullmakter, protokoll och bilagor så att händelseförloppet kan följas. Skilj mellan tvingande lagregler och villkor som parterna kan avtala om. Använd alltid aktuell lagtext och ansvarig myndighets vägledning. Om rättsläget eller behörigheten är osäker bör juridisk rådgivning tas in innan ett bindande beslut fattas.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
