Apportemission är en nyemission där nya aktier betalas med egendom i stället för pengar. Egendomen kallas apportegendom och kan exempelvis vara maskiner, en fastighet eller aktier i ett annat bolag. Bolaget ger ut nya aktier och får tillgångar som betalning.
Ett exempel är att ett bolag vill köpa en verksamhet och betalar genom att ge säljaren nyutgivna aktier. Säljaren blir då aktieägare i det köpande bolaget. Affären kan tillföra verksamhet och tillgångar utan att hela betalningen behöver göras kontant.
Aktiebolagslagen ställer särskilda krav på beslut, underlag och granskning. Egendomen ska vara till nytta för bolaget och får inte värderas högre än sitt verkliga värde för bolaget. Ett åtagande att utföra arbete eller tjänster kan inte utgöra apportegendom. Revisorsyttranden och registrering ingår i förfarandet enligt lagens regler.
När antalet aktier ökar kan befintliga ägares procentuella ägarandel minska. Det kallas utspädning. Hur stor förändringen blir beror på antalet nya aktier och emissionens villkor. Apportemission ska skiljas från försäljning av redan befintliga aktier, där bolaget normalt inte får betalningen, och från kvittningsemission, där betalningen sker genom att en fordran kvittas.
Praktisk tillämpning
Bolagsåtgärden behöver förberedas och dokumenteras i rätt ordning. Styrelse, bolagsstämma, revisor och registreringsmyndighet kan ha olika uppgifter beroende på åtgärden. Underlag ska beskriva egendom, värdering, villkor och hur aktiekapital eller eget kapital påverkas. Värderingar måste vara sakliga och möjliga att kontrollera, särskilt när betalning sker med annan egendom än pengar. Protokoll och beslut ska överensstämma med bolagsordning och aktiebolagslag, och anmälan måste lämnas inom gällande tidsfrister. Vid kapitalbrist krävs snabb hantering eftersom passivitet kan få ansvarskonsekvenser. Företaget bör därför använda en checklista, spara samtliga versioner av handlingarna och kontrollera registreringen innan åtgärden betraktas som avslutad. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
